Han är en mini Einar fast i fawn kostym :-) han är helt vild och galen.
En blandning i av både Sally och Einar och det gillar jag massor.
Vi har full rulle här med alla valparna, Sally mår bra och sköter dom exemplariskt.
Dom har börjat äta en del nu och tuttar på mamma Sally lite då och då om dagarna och det är bra, dom växer och frodas massor.
Ett litet bakslag som vi möttes av var minsta valpen i kullen Pugline's Breaking the Limit's som i tisdags vid 4 veckors ålder fick lämna oss och det var såklart inte skojigt alls, saker vänder fort.
För att det inte ska spekuleras i vad som hänt så ska jag självklart berätta vad som hände lilla Limit som vi kan kalla han.
Limit var den snygga söta underbara valp som födes normalt utan att snittas ut. Han har redan sen första dygnet vart dålig på att äta men som uppfödare så är en uppgift att hålla han vid liv och eftersom det inte fanns något synligt fell på han så gör man allt för att hjälpa denna pupp, stödmata och ger han extra ensam tutt tid med mamma Sally som så duktigt tog hand om honom.
Men efter 3 veckan så märkte jag att trots att han gick upp så var han lite mer utanför och lite mer efter.
Nu när han skulle börja ta sig upp på benen så började jag se att hans lilla framben på vänster sida var lite snett, inte själva benet men ungefär som att det var vinklat lite utåt 90 grader från axeln,
Uppsökte veterinär som undersökte och gjorde allt för att se vad som var felet och efter 1 tim så konstaterades det att hans lilla bogled var ur led :-( och självklart undra jag hur det kunde skett,
Ja, det vet man inte riktigt men vid födseln så är dom så mjuka och bara bildade av brosk så innan förkalkningen börjar på benet så är dom så mjuka så man ser inget fel på dom, men nu när valpen ska börja förkalka benen så växer det fast i fel läge tyvärr, så hans lilla ben som var ur led hade växt fast i fel läge och som hon sa så går det inte att vrida det tillbaka i rätt läge, så avlivning var det enda möjliga.
Fy så ledsamt och ovanligt men hon hade vart med om det förut men med min vanliga tur så var det mig det var tvunget att drabba.
Haft endast 2 kullar och nog fan har jag fått vara med om en del. Så inte är jag en rookie, möjligen en rookie :-) men med en del ovanliga erfarenheter och som gärna delar med mig av dom till andra goa kollegor i landet.
Sen finns det säkert en del skade glada som gnuggar sina händer nu men det bjuder jag på, för erfarenheten är bättre att ha och jag är glad över att jag trots min ringa tid som uppfödare så har jag fan vart med om en del saker som kan hända med avel.
Det viktiga är att man berättar för jag minns att när Sally fick eklamsi så hade INGEN vart med om det tidigare....INGEN men till slut så fanns det en som ringde mig och sa att hon hade haft det 2 ggr på sin mopstik och hur hon gjorde mm, kommer alltid vara dig tacksam som delade med dig av dina tips och råd.
Så lilla Pugline's Breaking the limit's rest in peace och hoppas pappa Einar tar hand om dig :-)
Fy nu börjar jag gråta igen för inte är det lätt och sorgfritt man föder upp dessa underbara hundar. Jag kommer fortsätta kämpa med mina underbara mopsar för detta brinner jag för och detta är min liv.
Imorn är det mops träff i luleå ska bli underbart skoj att träffa alla kollegor här uppe :-) Jag håller med lite hallon pajer,trevligt trevligt och mormor kommer vara valp vakt medans vi är i Luleå, om vi tar med några mopsar är oklart ännu. vet int eom jag vågar tills valparna är vaccinerade osv.
Kram på er alla och see you!
