Ja och då var min små underbara juveler födda, den här gången ser historian ut på ett annat sätt men den sluta bra hit intills ialla fall. Alllt började igår fredag eftermiddag på dygn 62 som sist, Sallys värkarbete började precis som vanligt och efter ca 1 timmes jobbande så kom hane nr 1 en kraftig kille på 154 g liten men kraftig och såklart super söt :-).
Allt gick bra och Sally tvätta han åt en halv moderkaka och väntade in sin nästa valp, efter 1 tim så såg jag att hon hade ett bra värk arbete men valpen vägrade komma in i förlossningskanalen så jag bestämde mig för att ta hon på en lite prommis runt huset.
Hon kissade och gjorde nr 2 och såg nöjd ut så vi gick in.
Kände efter med ett litet finger och det var fortfarande tomt :-O så jag började massera och knåda hon lite men icket att en valp eller nått visade att det var dags för nr 2. Efter 2 timmar smsa jag Johanna Redvilla's och bestämde mig för att avakta en liten stund till men efter ca 40 ytterligare minuter så ringde jag veterinär och sa : Nu kommer jag... Nää vadå? Tyckte hon det kan ta ca 4 timmar mellan valparna och jag räknade snabbt ut att om jag och Sally ska sitta och vänta valpar var fjärde tim så skulle vi nog avlida och vem orkar hålla på i 20 tim?? Nä inte vi nej.
Men vi skulle inte få komma in enligt denna veterinär. HÖRRU DU jag tänker inte vänta mer jag har en mops och 4 timmar låter jag hon inte ha toma värkar utan att någon tittat till henne, mina hund och mina pengar, avakta en 30 min till upp till en timma och så ringer du om det inte blir bättre..OK tänkte jag och detta jag gjorde, men började packa ihop allt för in till Gamelstad skulle jag och då är det till att ha värmefiltar och mina underbara snuggelsafe som man värmer i micron och då kunde både Sally och puppe ligga varma i sin korg, skönt!
Vi åkte i bilen i en hastighet som heter duga kan jag säga....jag ihop med Sally och bäbisen satt i bagage utrymmet jag dubbelvikt med bena åt var sitt håll så kramp var ett att vänta, jag fick så jädra ont och mina ben krampa så jag knapt kunde veckla ut mig från bilen när jag skulle ut.
När vi kom in så kalkades hon upp i typ två sekunder för med förra gångens eklamsi som jag var med om så hade jag givetvist redan kalkat upp henne, s då undersöktes hon och röntgades och i magen låg det 4 valpar kvar och verkade inte vilja komma ut, så då vart det ett snitt och mitt hjärta slets i tusen bitar för TÄNK om det skulle hända Sally något.
Efter en timme lite drygt så kom veterinären med valparna i en värmekabin och surt säger 1 tik 3 hanar...såå och så gick hon.
När jag titta ner så ser jag att ingen av dom är speciellt torkad och dom andades knappt så jag svor och gjorde allt för att få igång dom.
Patrik hjälpte mig och efter ca 15 minuter så gnydde lilla svarta tiken, men jag trodde jag skulle förlora henne men inte det. Dom andra var något piggare så det gick bra det med, men det är hemskt att en MOPS hatare som denna veterinär är får jobba med hundar. Men nu är vi hemma mår bra men är trötta.....
Sally kan man knappt tro är snittad men hon mår bra, bjuder på en liten närbild på min lilla black pearl... Eller Smilla som hon ska heta om allt går vägen....
